Skattereduktionen på hushållstjänster är inte den största skattesänkningen regeringen lanserat, men en av de mest ideologiskt tydliga.

Den ideologiska grunden ser ut då här:
1. Offentlig verksamhet är av ondo, privat är av godo.
2. De lågavlönades arbete är för dyrt.
3. Män ska inte befatta sig med hushållsarbete.

Vilket kan utvecklas så här:
1. Högern hävdar att det inte finns pengar till att lösa problemen med stress och underbemanning i vård, skola och omsorg. Däremot finns det gott om pengar för att lösa problem med stress i samband med städning av alltför stora villor och hämtning av barn till föräldrar som har fullt upp med karriären. Skattemedel har alltid en alternativ användning – det är en fråga om prioriteringar.

2. Det är redan idag helt lagligt att anlita någon för att städa, laga mat eller klippa gräs. Problemet är att de rika tycker att det kostar för mycket. Därför anlitar de ofta människor i beroendeställning (inte sällan asylsökande eller gömda flyktingar) utan att betala skatt och sociala avgifter för det. Det gjorde till exempel finansminister Anders Borg och före detta ministern Maria Borelius. De hade naturligtvis haft råd att betala vad det kostar att ha en anställd på rimliga villkor, men de tyckte inte att det var värt priset.

Eftersom regeringen inte direkt kan gå in och sänka lönerna måste de hitta en annan lösning för att få ner priserna så att de och deras kompisar kan få det de vill ha till ett pris de tycker är rimligt. Det är där skattereduktionen kommer in. En realapp från staten på en redan lågavlönad yrkesgrupp. Och så brukar de hävda att det är vi i vänstern som "nedvärderar" städning för att vi inte vill ha den här rabatten…

3. Att kvinnor tar ett betydligt större ansvar för det obetalda hemarbetet är ett faktum. Det gäller i alla samhällsklasser och i alla skeden i livet, även om det är tydligast under den period då det finns barn i hemmet. Lösningen på det problemet är ju att män helt enkelt kliver i och tar sin del av ansvaret. Men det skulle ju kräva omstruktureringar också på arbetsmarknaden och i socialförsäkringarna och en massa jobbiga grejer som skulle rubba maktbalansen i samhället.

Alltså väljer borgarna istället att göra det billigare för de välbärgade männen att köpa sig fria från städgnatet. Det gör även de fina fruarna gladare, som glatt kan putsa vidare på sina egna livsprojekt medan en annan kvinna tar plats bakom dammsugaren. På så sätt slipper man den jobbiga könskonflikten och omvandlar det hela bekvämt till en klassfråga: har du inte råd med hemhjälp, ja då får du gå där och gno efter jobbet.

En mer stötande användning av skattepengar får man leta efter. Vi befinner oss i ett läge där stora behov finns av fler anställda inom sjukvården, barn- och äldreomsorgen, skolan osv. I dessa verksamheter, som hårdbantades under 90-talet (efter den förra borgerliga regeringens totala ekonomiska haveri), är en majoritet av de anställda kvinnor. De förväntas utföra ett lika bra jobb som för femton år sedan då de var betydligt fler.

Eftersom de flesta förskollärare, barnskötare, undersköterskor, fritidspedagoger osv är personer som är engagerade och stolta yrkesmänniskor gör de allt de kan för att faktiskt göra det också. Men tillfredsställelsen i jobbet har sjunkit, och allt fler upplever att de saknar möjlighet att påverka sin arbetssituation. Det är en dokumenterat livsfarlig kombination, som också mycket riktigt har lett till att kvinnor i offentlig sektor är de allra hårdast drabbade av stressrelaterade sjukdomar och långa sjuksrivningar.

Vänsterpartiet drev i valrörelsen kravet att de stora offentliga överskotten borde användas till att investera just där: Anställ fler i barnomsorgen, sjukvården, äldreomsorgen, skolan osv, sa vi. Det är en bra investering i bättre välfärd för alla, men också i rimliga arbetsvillkor och minskad stress och ohälsa för de som jobbar där.

Vad sa borgarna då? "Nej, det går inte, för vi vill använda pengarna till att slopa skatten på våra förmögenheter, på våra höga löner och sedan rabattera lågavlönade kvinnors arbete så att vi och våra kompisar inte behöver betala så jävla dyrt för städningen." Nej, det sa de såklart inte. Men det är ju faktiskt precis vad de gör. I´s a wonderful world…