Cynismen skördar ständigt nya framgångar i högerns Sverige. Idag kom beskedet att den som lider av utbrändhet, eller utmattningsdepression, framöver inte ska sjukskrivas en endaste dag. Sjukskrivningstiden för en rad andra diagnoser som exempelvis ryggskott, depression, graviditetsillamående och långvarig värk ska kortas ner radikalt.
Enligt Jan Larsson, som är ansvarig för de nya riktlinjerna på Socialstyrelsen finns "ingen god vetenskaplig grund" för de nya reglerna. Det handlar helt enkelt om att spara pengar i sjukförsäkringen. I andra änden av den kedjan sitter en nöjd finansminister Borg och hoppas att den indragna sjukskrivningsrätten ska ge tillräckligt med pengar för att finanisera nästa steg i regeringens utlovade skattesänkningar.
Det första steget i det så kallade jobbavdraget betalade de arbetslösa med sänkt och förkortad a-kasseersättning. Nästa steg ska alltså finaniseras av de sjuka. Skattesänkningarna går, som bekant, endast till de som har en förvärvsinkomst. Med andra ord, om du är arbetslös eller sjuk (eller för den delen pensionär) får du betala. Har du jobb får du en extra slant. Detta är vad regeringen kallar ökade incitament att arbeta. I själva verket är det en gigantisk nedmontering av den gemensamma välfärden som förr eller senare kommer att drabba en majoritet av dem som eventuellt gläds åt sänkt skatt.
Hur är det möjligt att denna politik går att genomföra utan ramaskrin och massprotester på gator och torg? Det finns nog flera skäl till det. Men en av de avgörande förutsättningarna är den långsiktiga och uppenbarligen framgångsrika kampanj som drivits inte bara av högern, utan också av delar av socialdemokratin. Under en lång rad av år har tonen hårdnat mot sjukskrivna och arbetslösa.
Sedan nedskärningarnas och massarbetslöshetens 90-tal och omläggningen av den ekonomiska politiken har det blivit nödvändigt att hitta andra förklaringar till arbetslöshet och ohälsa än den förda politiken. Och eftersom det råder en bred konsensus i hela det politiska etablissemanget om att inflationsbekämpning och allt friare spelrum för marknadskrafterna är den bästa – för att inte säga – enda vägen, så har skulden kommit att landa på dels de motmakter till marknaden som tryggehtssystemen utgör, dels på de enskilda individer som är fräcka nog att ta del av dem.
De senaste 10-15 åren har vi följdaktligen matats med utredningar och expertkommentarer som ifrågasätter folks moral – det fuskas med sjukförsäkringen, folk tar inte de jobb som finns, skillnaderna mellan att gå på "bidrag" och att jobba är för små och så vidare och så vidare. Fuskjägare har anställts på Försäkringskassan till en kostnad som vida överstiger de belopp de lyckats hämta hem genom att avslöja fusk. Försäkringsläkare som aldrig sett patienten i fråga tillåts överpröva den undersökande läkarens bedömning av en persons hälsotillstånd. Mer fokus på kontroll och press på de arbetslösa. Sakta men säkert har bilden av sjuka och arbetslösa som parasiter och simulanter etsats in i det allmäna medvetandet.
Manegen har med andra ord krattats både länge och väl för att nu fullkomligt dra ur proppen inte bara för de arbetslösa – vilket redan till stora delar är genomfört – utan också för de sjukskrivna. Och vilka är det nu man ger sig på med de nya riktlinjerna? Ja, utbrändhet, långvarig värk, ryggskott och graviditetsillamående är typiska kvinnoåkommor. Förutom när det gäller det sistnämnda är kvinnor i arbetaryrken, inom sjukvård, omsorg, handel, städning och industri klart överrepresenterade bland de drabbade.
Det är minst sagt magstark att socialstyrelsens Jan Larsson på frågan om de utbrända ska tvingas gå till jobbet svarar att "Det personen ska göra är att sluta jobba så mycket". Menar karln att undersköterskor, vårdbiträden och kassörskor ska gå ner i arbetstid om de drabbats av utbrändhet, och alltså själva betala för sin sjukdom? Vet han överhuvudtaget någonting om vad man tjänar på ett sådant jobb? Vet han hur många som redan jobbar deltid och alltså definitivt inte har några som helst marginaler? Vet han överhuvud taget någonting om hur en utmattningsdepression yttrar sig och vad som framkallar den?
Sanningen är väl att det inte spelar någon roll vad han vet. Det spelar ingen roll att arbetslivsforskare i hela Europa är eniga om att arbetstakten och stressen har ökat för de allra flesta vanliga löntagare de senaste decenniet och att det beror på personalnedskärningar och ökade avkastningskrav. Att undersökning efter undersökning visar att andelen anställda som uppger att de har fått mindre inflytande över sin arbetssituation, allt mer sällan kan ta korta pauser och själva bestämma arbetstakten är också helt ointressant. Liksom att en majoritet av de som drabbats av den här ökade stressen är lågavlönade kvinnor, i synnerhet inom den nedbantade offentliga sektorn.
Det enda som är intressant är att hitta vägar att rulla tillbaka hundra år av arbetarrörelsekamp för rimliga arbets- och levnadsvillkor. Man kan ju hoppas att de åtminstone bränner ut sig i sin iver, Borg, Reinfeldt och Littorin.
https://josefin.brink.riksdagsvanstern.org/